“Kyrkan reagerade häftigt på Copernicus. En påvlig bulla förbjöd boken 1615, bullan upphävdes inte förrän 1882. Särskilt protestantiska bibelexegeter kunde konstatera att den heliocentriska modellen stred mot texten, till exempel det ställe hos profeten Joshua (Jos. 10:12-13) där Gud uppmanar solen att stå stilla ‘stilla i Givon, måne, i Ajalons dal. Då stod solen stilla och månen stannade…”. Om solen redan var stilla, skulle en sådan maning vara överflödig, men eftersom uppmaningen kom från Gud, stod i Hans bok, så måste den vara sann och Copernicus resultat falska.” ur Sörlin, S. (2004). Världens ordning (p. 55)
Nicolaus Copernicus bok Om himlakropparnas kretslopp var alltså förbjuden av kyrkan i 267 år. Jag tänker på vilka av dagens sanningar som skulle kunna ha någon slags lås på sig under så lång tid. Det är som om vi i år skulle ha lyft en censur som funnits sedan 1744, året när Jean-Baptiste de Lamarck föddes – föregångaren till Darwins evolutionsteori.
Jag tänker också på hur skör logiken är. Logik är ett mäktigt instrument, men den är i princip alltid fast i den nuvarande paradigmen likt en fågel som råkat flyga in i ett växthus och inte kan hitta ut igen eftersom världen tycks ha förvandlats till en kupa med osynliga väggar.
Vissa personer skulle förstås säga att den månghundraåriga vetenskapliga världsbilden är en slags glaskupa för våra tankar… Själv kan jag inte riktigt göra det eftersom jag är en av de flaxande fåglarna i vetenskapens glaskupa.
Om vi gör ett jättesprång till ett dagsaktuellt ämne, nämligen det faktum att Google+ hela tiden jämförs med Facebook och Twitter… Jag misstänker att just Facebook och Twitter har påverkat oss så mycket nu i gryningen av den socialdigitala eran, att vi är instängda i ett glashus fullklottrat av semitransparenta Facebook- och Twitterloggor. Eftersom tiden går så rasande fort nu så kanske en Facebook- och Twitter-era på ca 20 år skulle motsvara tiden då Copernicus bok var bannlyst. Och när jag säger Facebook- och Twitter-era så menar jag inte just de som företag, utan de härnspår de har rispat i oss när det gäller design och funktion.
Vi kan alltså inte förvänta oss att Google+ och andra konkurrenter till Facebook och Twitter ska vara radikalt annorlunda. När radikaler ändå dyker upp får de i de allra flesta fall leka gäster med gester genom glaskupan, medan vi användare ser dem som otydliga formationer utanför fönstret, medan vi sitter bekvämt tillbaka och tuggar på våra standardrunda köttbullar – som också har formen av de cirklar Google+ bygger sin huvudmetafor på… Rundgång i köttbullspannan.
