Detta gör att det blir väldigt svårt att jämföra kvalitet inom olika dimensioner av musiklyssnadet, och särskilt teknisk kvalitet. Det är naturligtvis inga problem om man bestämmer sig för att göra en jämförande ”studie”, men ofta lämnas man helt enkelt med en känsla av att det låter olika beroende på situation. Ibland låter musiken bra och ibland mindre bra, trots att det är samma album.

I denna sammanhangsberoende flexibilitet är det lätt att mörka tekniska brister. Författaren på bloggen Spotify Classical menar att Spotify har mörkat den verkliga kvaliten på en stor del av låtarna för premium-kunder. När jag anslöt mig till Spotify premium i tidernas begynnelse, så var det under förespeglingen att all musik inom kort skulle vara 320 kbps. Enligt bloggen bloggen Spotify Classical är det under hälften av låtarna som når den utlovade kvaliteten.

Jag kan inte avgöra på rak arm om bloggen Spotify Classical har belägg för sina anklagelser. Jag tänker mer på etiken i exemplet. Det är ungefär samma skeva kundetik som mycket av tv-reklam-producenterna verkar tillämpa. De säger att en vara har en sensationell funktion, som att trolla bort rynkor, med förståelsen att det är svårt eller omöjligt att motbevisa påståendet. Även om det är möjligt så kräver det ofta alltför mycket energi för att det ska vara värt besväret. Vare sig rynkorna försvinner eller inte, så är det i princip omöjligt att bevisa orsakssambandet. Och om man uppfattar ett orsaksamband, dvs att man köpt en dyr kräm som inte leder till minskade rynkor, då krävs det mycket energi att få någon slags rättvisa gentemot företaget som försöker ”luras”. Det är alltför lätt för ett företag att ge motargument som ”men om du inte hade använt krämen hade du fått mer rynkor än du fått med krämen”.

Företag kan påstå hårresande saker om sina produkter om de vet att orsakssambanden befinner sig i mörkerzonen. Kunden är i ett starkt underläge i och med att få vill lägga ner tid och energi på hopplösa projekt med tunn utdelning.

Vissa företag har mer eller mindre som affärsidé att befinna sig i mörkerzonen. Om kritiken mot Spotify stämmer är orsakerna förmodligen andra. Man kan spekulera i att de hade ett ärligt mål med en komplett katalog på 320 kbps i början, men sen hände saker som satte käppar i hjulet. Och eftersom det kan vara mer affärsmässigt att vara i mörkerzonen än agera transparent mot kunderna, så är det inte alltid ett så svårt val – kan man tro.

Det finns oräkneliga talande exempel. Ett av dessa är iOS App store. Hur många är det inte som köper appar under mer eller mindre luddiga förespeglingar för att upptäcka att det inte alls var vad de ville ha. Om en demoversion hade funnits så hade försäljningen i iOS app store förmodligen blivit betydligt mindre imponerande.

”Kyrkan reagerade häftigt på Copernicus. En påvlig bulla förbjöd boken 1615, bullan upphävdes inte förrän 1882. Särskilt protestantiska bibelexegeter kunde konstatera att den heliocentriska  modellen stred mot texten, till exempel det ställe hos profeten Joshua (Jos. 10:12-13) där Gud uppmanar solen att stå stilla ‘stilla i Givon, måne, i Ajalons dal. Då stod solen stilla och månen stannade…”. Om solen redan var stilla, skulle en sådan maning vara överflödig, men eftersom uppmaningen kom från Gud, stod i Hans bok, så måste den vara sann och Copernicus resultat falska.” ur Sörlin, S. (2004). Världens ordning (p. 55)

Nicolaus Copernicus bok Om himlakropparnas kretslopp var alltså förbjuden av kyrkan i 267 år. Jag tänker på vilka av dagens sanningar som skulle kunna ha någon slags lås på sig under så lång tid. Det är som om vi i år skulle ha lyft en censur som funnits sedan 1744, året när Jean-Baptiste de Lamarck föddes – föregångaren till Darwins evolutionsteori.

Jag tänker också på hur skör logiken är. Logik är ett mäktigt instrument, men den är i princip alltid fast i den nuvarande paradigmen likt en fågel som råkat flyga in i ett växthus och inte kan hitta ut igen eftersom världen tycks ha förvandlats till en kupa med osynliga väggar.

Vissa personer skulle förstås säga att den månghundraåriga vetenskapliga världsbilden är en slags glaskupa för våra tankar… Själv kan jag inte riktigt göra det eftersom jag är en av de flaxande fåglarna i vetenskapens glaskupa.

Om vi gör ett jättesprång till ett dagsaktuellt ämne, nämligen det faktum att Google+ hela tiden jämförs med Facebook och Twitter… Jag misstänker att just Facebook och Twitter har påverkat oss så mycket nu i gryningen av den socialdigitala eran, att vi är instängda i ett glashus fullklottrat av semitransparenta Facebook- och Twitterloggor. Eftersom tiden går så rasande fort nu så kanske en Facebook- och Twitter-era på ca 20 år skulle motsvara tiden då Copernicus bok var bannlyst. Och när jag säger Facebook- och Twitter-era så menar jag inte just de som företag, utan de härnspår de har rispat i oss när det gäller design och funktion.

Vi kan alltså inte förvänta oss att Google+ och andra konkurrenter till Facebook och Twitter ska vara radikalt annorlunda. När radikaler ändå dyker upp får de i de allra flesta fall leka gäster med gester genom glaskupan, medan vi användare ser dem som otydliga formationer utanför fönstret, medan vi sitter bekvämt tillbaka och tuggar på våra standardrunda köttbullar – som också har formen av de cirklar Google+ bygger sin huvudmetafor på… Rundgång i köttbullspannan.

Men hur väljer man appen som ger den mest exakta väderprognosen? Recensioner och tester av väderappar grundar sig vanligtvis på designfrågor. Vi förväntar oss att vädret ska rapporteras lika av alla vädertjänster, eftersom de använder vetenskapliga metoder. Och förmodligen är deras resultat likartat om man ser resultatet i relation till komplexiteten i studierna. Men faktum är att väderapparna ofta ger olika prognoser.

Så vad ska egentligen väderappsvalet baseras på? För många är förstås desigen viktig. Appen måste vara snygg och lättnavigerad. Men vad är den innehållsliga kvaliteten egentligen? I och med att det är så svårt att bedöma exaktheten, vore det då inte logiskt att välja den som oftast verkar ge de soligaste prognoserna. Logiken bygger på tanken att många av oss ”lever för morgondagen”. Om man antar att det kommer att bli vackert väder i morgon, så påverkar det naturligtvis hur man mår tills antagandet bevisas eller motbevisas. Man blir glad om man tror att det ”ska bli” vackert väder.

Då säger förstås cynikern: låt oss då göra en vackert-väder-app eftersom det skulle sprida så mycket glädje och ge mig möjligheten att köpa den där röda Ferrarin som härjar i mina drömmar. Men då fungerar det förstås inte. Då handlar det om lurendrejeri, ohederlighet. Vackert-väder-valet fungerar eftersom vi åtminstone antar att apptillverkarna har gjort sitt bästa för att skapa ett vetenskapligt, neutralt innehåll. Vi är inte ohederliga mot oss själva eftersom det är svårt att komma ifrån slumpmässigheten. Om vi var övertygade om att appen som visar det vackraste vädret var grundat på sämre metoder, då vore det skillnad. Men få av oss har insikt i metoderna bakom väderprognoserna eller skillnaderna i de tjänster som rapporterar prognoserna – annat än de designmässiga skillnaderna förstås.

Slutsatsen av resonemanget skulle kunna vara: välj vackert väder – eller…

Ur Fredriksson, Gunnar, 1930-, redaktör. - David Hume : humanisten och skeptikern / Gunnar Fredriksson. - 2009. - ISBN: 978-91-7343-250-4 (inb), s. 10

En småskollärarinnebefattning
vid Ronneby stads småskola efter 350 kronors årlig lön jämte ersättning för öfverläsnings månad och slöjd samt bostad och ved in natura finnes till ansökan ledig inom den l inst. december. Platsen tillträdes den l januari 1899.
Ronneby den l november 1898.
Skolrådets ordförande.

Källa: Projekt Runeberg

I have enjoyed this wonderful album for some time now. It’s simply ”otherworldly”…

Open in Spotify

1. They could have wasted a lot of empty space in the upper part of the screen, to make room for more hight in the reading area.
2. Well, they should really rethink the ugly design Why not try a contemporary look…

The screenshot below shows Ebrary at the full hight of a 24 inch screen. A 15 inch laptop also works quite well…

ps. Ebrary is a paid service you might have access to if you are a student or staff at a University or other form of higher education.